— Desto nesligare för dig!
— Det var således osanning hela historien, kastade hon åt sidan för att icke träffas av skymfen.
— Från början till slut! Men jag ville icke göra din mor sorg och dig själv skam! Förstår du den finkänsligheten?
— Jo, jag förstår! Men jag förstår mig inte själv!
— Det skulle jag kunna göra, om du gav mig del av ditt föregående liv!
— Mitt föregående liv! Vad menar du?
— Det finns alltså ett föregående i ditt liv! Det var det jag alltid misstänkte.
— Du tillåter dig insinuationer …
— Som det inte mera kommer mig vid, vem du är eller vad du varit, så … Nu måste jag säga farväl! avklippte intendenten, då han såg en kanoniär komma gående ute på backen för att hämta honom.
—Gå inte ifrån mig ännu! bad flickan och fattade hans hand, seende in i hans ögon med drunknande blickar. Gå inte bort, ty då vet jag inte, vad jag gör.