Ån blev blodröd i ansiktet.
— Hjälp mig rulla hit bunken, goda Ån!
Ån steg upp och tog bunken på huvudet.
Då log Drifva.
— Varför ler du åt mig?
— Stackars Ån, som ska vara dåre!
Ån tog sig på huvet och tänkte.
Då skrattade Drifva, så att barmen spratt under linet.
Thore kom tillstädes och satte Drifva på sitt knä. Ån blev vit under ögonen och tog upp en sten. Då kom Grotte och rock honom i rocken, så att bakstycket gick. Ån lät stenen falla och vände sig om. Då skrattade Thore och Drifva igen. Men Ån stack fingerna i öronen och sprang hem.
Då solen steg på himlen och första havsvaken syntes, skulle Thores bröllop stå. Därför var nu mycket bång i kokhuset.