— Åhörare, svarade jag.
Protokollet från förra rannsakningen upplästes och justerades. Har du något att invända, lots? sporde ordföranden.
Lotsen skulle till att svara, då han avbröts av skepparen, som började en harang. Lotsen fortsatte även, likmätigt befallningen, att tala.
— Tyst lots, du ska lära dig att tiga när folk 156 talar! skrek auditören, som i sin tur tog ordet av ordföranden.
Då skrek jag så mycket jag förmådde:
— Jag skulle anmäla mig som ombud för lotsen!
Skepparen bleknade, auditören blev stum, och bisittarna knäppte av sina koppel och sågo otåliga ut, ty de hade tänkt att få gå hem så fort som möjligt. Man viskade och kastade på mig ursinniga blickar, vilka inneburo allt det förakt som ligger i ordet »brännvinsadvokat».
Slutligen avbröt ordföranden: Det kan icke nekas.
— Namn?
— Larsson.