— Är du omoralisk, Ygberg?
— Nej! Ser du, om en dum människa får en tanke, antingen av sig själv eller av någon annan, så upphöjer han den till sin övertygelse och håller på den och kör med den, icke därför att det är en övertygelse, utan att det är hans övertygelse! Vad bolaget i fråga angår, så tror jag att det är svindel! Det skadar nog många människor, aktieägarna, men så gör det andra människor, direktionen och tjänstemännen, dess mer glädje, och då har det ändå gjort mycket gott!
— Har du då förlorat alla begrepp om heder, min vän?
— Man måste offra allt för sin plikt!
— Ja, det erkänner jag!
— Det är människans första och största plikt att leva — att leva till vad pris som helst! Den gudomliga lagen fordrar det, den mänskliga lagen fordrar det.
— Men hedern får man icke offra.
— Båda nämnda lagar fordra, som sagt, att man offrar allt — de fordra av den fattige, att han offrar den så kallade hedern! Detta är grymt, men det rår icke den fattige för!
— Du har icke några glada åsikter om livet!
— Varifrån skulle jag ha fått dem?