— Ja, det var ganska dåligt, medgav kandidaten och erhöll herr Levis odelade bifall.
Punsch kom fram. Borgs ansikte klarnade; han såg sig omkring efter en stol; en sådan blev genast framburen av herr Levi.
Sällskapet slog sig ner omkring matbordet. Lövkojorna doftade starkt och deras ångor blandade sig med vinets, ljusen speglade sig i glasen, pratet tog fart och snart steg en rökpelare upp från kandidatens plats. Frun kastade en orolig blick bort åt fönstret, där den lilla låg och sov, men den blicken såg ingen.
Då hördes en vagn stanna utanför på gatan. Alla reste sig utom doktorn. Struve hostade och sade med låg röst, som om han sagt något obehagligt: ska vi göra oss i ordning?
Frun gick fram till kistan, lutade sig ner och grät häftigt; när hon reste sig upp såg hon mannen stå med kistlocket i beredskap, och då brast hon ut i en våldsam gråt.
— Se så! se så! lugna dig! sade Struve, och skyndade sig att lägga på locket, som om han ville dölja något. Borg lade ett punschglas i sin rännsten och såg därefter ut som en häst när han gäspar. Herr Levi hjälpte Struve att skruva fast locket, vilket han gjorde med så stor ledighet som om han emballerat en packlåda.
Man tog avsked av frun, drog på sig ytterplaggen och gick; frun bad herrarna akta sig i trapporna; »de voro så gamla och dåliga».
Struve gick först och bar kistan; när han kom ner på gatan och fick se en liten folksamling, anställd till hans ära, greps han så av högmodsandan att han for ut emot kusken, som inte öppnat vagnsdörren och fällt steget; för att förhöja effekten duade han den stora, livréklädda karlen, vilken med hatten i hand skyndade fullgöra befallningarna; detta framkallade nu en kort, elakartad hosta hos en gosse i hopen, vilken lydde namnet Janne, och som, när han därigenom ådrog sig de kringståendes uppmärksamhet, började med lyfta ögon granska skorstenarna som om han väntade sotarn.
Vagnsdörren smällde igen om de fyra, och följande samtal uppstod mellan några yngre deltagare i folksamlingen, vilka nu kände sig lugnare:
— Hör du? En så’n svullen kista! Såg du på’n?