— Förbannelse! skrek det över deras huvuden, och nu sågo de Borg gunga på en av de högsta lindarnas toppgrenar. Grenen sjönk mot marken, men höjde sig i nästa ögonblick och beskrev en oerhörd kurva.
— Å, det är kolossalt! skrek Levi. Det är kolossalt!
— En sådan galning, smålog Struve, stolt över sin protégé, och drog upp rockkragen.
— Kom hit, Isaac, röt Borg uppe i luften, kom hit, judgosse, så ska vi låna pengar av varann!
— Hur mycket vill du ha? frågade Levi och viftade med plånboken.
— Jag lånar aldrig mindre än en femtia!
I nästa ögonblick var Borg nere från trädet och stoppade sedeln i sin ficka.
Därpå tog han av sig överrocken.
— Tag på dig! sade Struve befallande.
— Ska jag ta på mig! Vad säger du för slag! Befaller du mig? Va! Säger du att jag ska? Säger du det! Kanske du vill slåss!