— Det var den 6:e juli, inte sant?
— Du skrämmer mig! Spionerar du på oss?
— Varför skulle jag göra det? Jag känner ju ert förhållande och gynnar ju det på alla sätt! Och varför jag vet, att det var på en tisdag, den 6:e juli, som det där hände, det är därför att du talat om det så många gånger.
— Nå, det är sant!
Det blev tyst en ganska lång stund.
— Det är märkvärdigt, avbröt Rehnhjelm omsider tystnaden, vad lyckan kan göra en människa melankolisk; jag är så orolig i kväll och jag skulle hellre ha velat vara tillsammans med Agnes. Ska vi gå in i smårummen och skicka efter henne? Hon kan ju säga, att det har kommit resande till sta’n.
— Det skulle hon aldrig säga; hon kan icke förmå sig att tala osanning!
— Å, det är inte farligt! Det kan alla kvinnor!
Falander fixerade Rehnhjelm på ett sätt som denne icke kunde förstå meningen av; därpå sade han:
— Jag skall först se efter om smårummen äro lediga, så kan ju saken få bero på det!