— Jag såg dig klockan nio på stadskällarn!
— Det ljuger du! Jag var hemma vid den tiden; det kan du fråga tants flicka, som följde mig hem!
— Dylikt hade jag aldrig väntat!
— Kan vi inte sluta det här samtalet, så att vi få komma i väg någon gång! Du ska inte läsa sådana där dumma böcker om nätterna, så att du är kollrig om dagarna. Tag på er nu!
Rehnhjelm måste ta sig om huvudet för att känna efter om det satt kvar på sin rätta plats, ty allting befann sig upp- och nedvänt för honom. När han fått klart för sig, att allt var rätt, sökte han en redig tanke, som kunde skänka ljus åt frågan, men han fann ingen.
— Var var du den sjätte juli? frågade Falander, med en domares förkrossande min.
— Sådana dumma frågor du kommer med; hur kan jag minnas det som hände för tre månader sen?
— Jo, du var hos mig, då du sagt åt Hjalmar att du var hos din tant.
— Hör inte på honom, sade Agnes och gick smeksamt fram mot Rehnhjelm; han pratar så mycket dumheter.
I nästa ögonblick hade Rehnhjelm fattat henne vid halsen och kastade henne nu baklänges i kakelugnsvrån, där hon blev liggande tyst och orörlig på en vedtrave.