— Ja, det var svårt, och du får nog tidningarna på dig!
— Ja, det är för sorgligt! Och jag tyckte att jag hade det så klart! Men det var skönt att få bränna till dem lite ändå!
— Du skadar din sak på det där sättet och kan aldrig komma fram mera!
Olle suckade.
— Vad i herrans namn hade du med Karl XII att göra? Det var det värsta av alltihop!
— Fråga mig inte! Jag vet ingenting!
— Älskar du ännu arbetaren? fortfor Olle.
— Jag beklagar honom, som låter vilseföra sig av lycksökare, och jag skall aldrig svika hans sak, ty hans sak är den närmaste tidens fråga, och hela er politik är inte värd ett öre mot den!
Olle och Falk vandrade gatorna framåt och kommo så ner åt staden igen och promenerade in på Lilla Nygatan, där de gingo in på café Naples.
Klockan var nu mellan nio och tio och kaféet var tomt i det allra närmaste. Där satt blott en enda gäst vid ett bord nära disken. Han läste i en bok för flickan, vilken satt bredvid och sydde. Det såg mycket nätt och hemtrevligt ut, men måtte ha gjort ett starkt intryck på Falk, ty han gjorde en häftig rörelse och ändrade min.