Nu togo de av till vänster i en korridor, som återgav ljudet av deras steg på ett sätt som om någon gått bakom dem. Falk sökte komma omedelbart efter Borg och få Sellén efter sig.
— Där! sade Borg och stannade mitt i gången.
Ingen såg någonting annat än väggar. Men det hördes som ljudet av ett sakta regn och en underlig doft som av en fuktig trädesåker eller som en barrskog i oktober drog emot dem.
— Till höger! sade Borg.
Den högra väggen var av glas och genom den syntes tre vita kroppar liggande på rygg.
Borg tog fram en nyckel, öppnade glasdörren och gick in.
— Här! sade han och stannade vid den andra av de tre.
Det var Olle! Han låg med armarna över bröstet, som om han sov en middagslur; läpparna hade dragit sig uppåt så att han tycktes le; för övrigt hade han bibehållit sig väl.
— Drunknad? frågade Sellén, som först hämtade sig.
— Drunknad! — Är det någon av er som känner igen hans kläder?