— Nej, dem köper du upp till din toalett och andra onyttiga saker.
— Kallar du det onyttiga saker som jag sitter och arbetar åt dig? Är en rökmössa onyttig kanske, äro tofflor onyttiga kanske? Säg! Svara då uppriktigt.
Hon förstod alltid att formulera sina frågor så, att svaret måste bli tillintetgörande för den svarande. Det var mannens egen skola hon gått i. Denne måste sålunda, efter han icke ville bli tillintetgjord, oupphörligt ta upp nya ämnen.
— Jag hade verkligen anledning, sade han med en viss rörelse, att se folk i kväll; min gamle vän Fritz Levin i posten har efter 19 års tjänstgöring blivit ordinarie — han stod i Posttidningen i går kväll. Men efter som det tycks misshaga dig, och du vet att jag alltid gör dig till viljes, så bryr jag mig icke om den saken, utan ser bara honom och magister Nyström nere på kontoret.
— Jaså, den slarven Levin har blivit ordinarie nu, det var då för väl. Då kanske du kan få igen alla de pengar han är skyldig dig.
— Jojo du, jag tänker nog på det!
— Men kan du säga mig hur du vill umgås med en sådan slarv, som han är, och den magistern sen; det är ju riktiga schaskar, som knappt ha kläderna på kroppen.
— Hör du, min lilla gumma, jag lägger mig inte i dina affärer; låt du mig sköta mina.
— Efter som du har främmande där nere, så vet jag inte vad som hindrar mig att ha främmande här uppe.
— Nej, ingenting alls!