Han gick, och icke lång stund därefter befann han sig utanför Falks dörr borta på Grevmagnigatan. Han knackade, men fick intet svar! Då öppnade han dörren och steg på. Falk, som troligen haft oroliga drömmar, spratt upp ur sömnen och stirrade på Sellén utan att känna igen honom.
— God afton, bror, hälsade Sellén.
— Å kors, är det du! Jag måtte ha drömt något underligt! God afton, sitt ner och rök en pipa! Är det afton redan?
Sellén, som trodde sig känna igen symptomerna, låtsades dock icke märka något, utan tog upp samtalet.
— Bror var väl inte på Tennknappen i dag?
— Nej, svarade Falk förvirrad, jag var inte där. Jag gick på Iduna!
Han visste verkligen inte om han drömt så eller om han varit där, men han blev glad över att han sade det, ty han blygdes över sitt missöde.
— Ja, det var rätt, intygade Sellén. De ha inte bra mat på Tennknappen!
— Nej, jag kan inte just skylla! sade Falk. Deras köttsoppa är så förbannat dålig!
— Ja och så står den där gamla källarmästaren och räknar smörgåsarna, den lymmeln.