Vid ordet smörgåsarna vaknade Falk till medvetande, men han kände sig icke hungrig vidare, ehuru han var litet matt på benen. Ämnet var emellertid obehagligt och måste med första bytas om.
— Nå, sade han, du har väl din tavla färdig tills i morgon?
— Nej, gunås, det är inte så väl.
— Vad är det nu då?
— Jag hinner omöjligen inte.
— Hinner inte? Varför sitter du inte hemma och arbetar?
— Ack, det är den där gamla eviga historien, kära bror! Det fattas färg! Färg!
— Nå, det kan väl hjälpas! Har du inga pengar kanske?
— Det vore ingen nöd då!
— Och jag har inga heller! Hur ska vi då bära oss åt?