— Till exempel den värsta eller den om helvetesläran. Tror du att det finns något helvete?
— Efter som det finns, så måste jag väl tro att det finns, annars blir jag som bonden vilken säger i öppen diskussion: Jag förnekar faktum. Nu blir en annan sak: vad menas med helvete? En människa som kommit ner i förödmjukelser, motgångar, nöd, smuts, laster och brott, brukar säga: det är ett helvete! även om han inte tror på ett helvete. Jag har hört dig begagna uttrycket när du befann dig i ett orolighetstillstånd som du knappt kunde hålla ut. Du som har varit i helvetet, du förnekar faktum, när du förnekar det, ty helvetet är ingen ort, utan ett sinnets tillstånd, vilket förvandlar allt omkring sig till ett inferno. Jag minns när du misslyckades i allt vad du företog dig, när du icke fick betalt för ditt arbete, när du förlorade hustru och barn, när du irrade sömnlös omkring till bekanta, emedan du fruktade nattens fasor, då var du efter egen utsago i helvetet. Och när du då i smyg grep till vår heliga bok, och i den fann beskrivningen på ditt sinnes tillstånd, och fick läsa om orsakerna till detsamma, då ändrade du uppförande; och med ändrat uppförande råkade du i en annan sinnesförfattning, och därmed ändrade sig verkligheten, fick en ljusare färg, lite glädje återkom, motgångarne upphörde och du kunde le igen. Det läkemedel du då begagnade, ser du det är religionen, så att den behöver vi inte definiera mer. Men orsaken till ditt helvetiska tillstånd, den fann du hos dig själv, och icke i någon helvetesdogm. Du vet således att helvetet finns, efter du varit i det, och du vet att du kom dit oberoende av dogmer. Alltså har du återigen pratat smörja, men du gör nu aldrig annat.
— Kan du förklara försoningsläran för mig, då?
— Gjorde inte din lärare det i skolan?
— Det var ingen förklaring.
— Nå, så skall jag göra det i två ord. — Om du har ådragit dig en skuld som du icke kan betala, så lider du alldeles fasligt av det; räntorna växa, omsättningarna fordra ny borgen, och du ser konkursen nalkas. Då kommer en rik man i din väg och betalar din skuld för dig. Det är satisfactio vicaria. Men för att du nu skall kunna njuta av skuldfriheten fordras ju två saker. Först att du vet om eller tror på den rikes välvilliga handling, ty om du inte tror på hans ord, så går du naturligtvis på med dina omsättningar och ditt borgenskrångel, och då är ju hans välvilja förgäves. Det andra villkoret för att du skall kunna njuta av befrielsen är den; att du inte går och syltar in dig igen i nya skulder. Är det klart?
— Nå, men hedningarne och deras religioner?
— Varje religion äger en subjektiv kraft för dem som tro. Om fem hundra tusen vildar börja i dag att dyrka ett träd till exempel, så skall om hundra år detta träd ha samlat psykisk och emotionell kraft så att det kan vid åkallan giva ifrån sig kraft likt en ackumulator. Tror du icke det? Tror du icke att samma eller enahanda lagar gälla för det psykiska som för det fysiska? Borde det icke vara så, då eljes i alltet råder en harmonisk lagbundenhet?
— Det syns utgöra konsekvensen av våra nu gällande åsikter i vetenskapen.
— Nåväl, tror du icke att om millioner civiliserade människor i tusen år göra sin andakt framför en bild som föreställer gudamodren, eller gudasonen, tror du icke att den bilden blir en ackumulator som samlar fromma känslors väldiga kraft, och att den under vissa omständigheter kan meddela kraft åt den som är försedd med mottagningsbatteriet Tron?