— Det vill säga göra underverk?
— Jaha, just underverk; det vill säga meddela okänd kraft på okänt sätt. Det vore ju icke märkvärdigare än Leydnerflaskan som ger känd kraft på känt sätt, och vilken betraktades som ett underverk på sin tid så länge elektricitetens natur var okänd.
— Din logik är nog bindande …
— Men du ryggar för konsekvenserna. Då är det endast din feghet som skiljer oss … lägg bort den, och vi äro ense!
— Jag är inte feg!
— Då är du dum då! Ty dumhet är att icke kunna draga en riktig slutsats av riktiga premisser. Addio!
*
Julbordet väntade med enkla traditionella anrättningar; och en gran fanns även, klädd och tänd. Varje gäst hade en liten karaffin rött vin framför sig, ungefär rymmande ett stort glas, eller så mycket som en benediktinermunk får om dagen. Det fanns intet reglemente för detta kloster, men »husets vanor» iakttogos, mest därför att man kände på sig hur värden på stället önskade ha det; och som han sökte måtta och besinning, skönhet i liv och leverne, så tryckte han sin prägel på omgivningen, utan att de kände tvång.
Bordsamtalet gick med dämpade röster.
— Varför de hata oss? »Emedan I icke ären av denna världen, därför hatar världen Eder.»