— Nej, en hund kan dödas, men han kan icke jagas bort.

— Döda honom då, skrek tanten.

— Hanna! utropade Jenny; du älskar icke djur? Du som älskar allt levande.

— Ja, men icke hundar.

— Släpp in honom i köket, då!

— Nej, då äter han opp maten, och så stinker han.

— Han, sa hon! Det är ju en hynda som har valpat så många gånger! Det kan man ju se! upplyste Pirre.

— Tag bort hunden! skrek värden. Tag in honom till er igen, annars skickar jag efter polis.

Hunden hade segrat. Han släpptes först på försök in i tamburen, men sedan han tjutit och krafsat, kom han in i våningen, och gick genast opp i soffan.

Djurets herravälde över människan var konstaterat, och därvid blev det. Tyst var han, men stank gjorde han, och i soffan skulle han ligga.