— Har inte Hanna något kött?
— Kött, näh, då skulle jag väl äta det själv och bjuda mina gäster. Kött åt hunden?
Hon skrattade.
— Men ingen hund äter fiskben.
— Då ska han lära sig! eller får han vara utan.
— Vi få icke svälta våra djur, allra minst vi som tillhöra djurskyddsföreningen …
Det var ett kinkigt fall, och att misstänkas vara djurplågare, det vågade icke Hanna såsom modärn världsåskådare.
— Jag skall se efter några buljongben sedan —
— Hunden saknar tänder, kära Hanna, och kan inte äta ben …
Nu exploderade gumman, reste sig med huvudet skallrande, och störtade in i sitt rum med en smäll av dörren så att fönsterrutorna skakade. Men dörren öppnades straxt igen och huvudet talade: