— Jo, när jag var i Kristiania, jag far dit ibland och hälsar på mina vänner, ty där har jag förståelse; och Ibsen sökte mig genast på hotellet. Och då sa jag: Du Ibsen …
Punschkretsen betraktade med vördnad den lille Zachris, som växte ut fruktansvärt.
— Och då sa jag, ser du Björnson … Och så sa Björnson: »Zachris har rätt!»
Stenkåhl blev avundsjuk, ty det var just hans repertoar som Zachris nu spolierade, och hans krut som sköts bort. Och när Zachris’ succès var fullständig, rev han sig tillsammans, bröstade av och gick fram till förställaren att hämta ammunition. Det var ur ett dokumentskåp han tog den. Där funnos alla brev han mottagit från ryktbara personer, eget nog även de ovettiga, ty dem brukade han läsa högt för att visa vilken otacksam fähund den och den var. Och i brevsamlingen funnos även den enas angivelser och klagomål på den andra, så att när han ville söndra två personer, tog han bara fram ett brev, som var skrivet i djupaste förtroende. Nu ville han stöta ner Zachris och på samma gång avslöja norrmannen.
— Här ska ni höra! skrek han, ty nu var det svårt få syl i vädret. Här ska ni höra!
Zachris osade strax luntan, och gick på med en ny anekdot, om Zola och vad Zola sagt. Men Stenkåhl talte honom i munnen med sin skällande stämma och började läsa ett brev från Ibsen, där han beklagade sig över Zachris’ påflugenhet.
— »En människa, som jag inte känner och vars böcker jag inte kan läsa, dyker upp, hälsar mig som en ungdomsvän, beklagar mig över mitt sista fiasko, erbjuder mig sitt beskydd. Han kallade mig Du, såsom av misstag … Jag körde ut honom!»
Nu var Zachris avslöjad in på bara benen, men som han kunde trolla med truten, tog han själv upp gapskrattet, och som hans egenkärlek gjorde honom oåtkomlig för skymfar (han stod för högt för att kunna nås av sådant) fattade han dolken i klingan och vände den mot mördaren.
— Det är alldeles rätt, sa han, men sen gick jag till Björnson, som var avundsjuk på Ibsen och vid middan sa Björnson detsamma om Stenkåhl.
Stenkåhl var som en pil vid sin krutdurk, och på bokstaven B fick han fram ett brev från Björnson i vilket lilla Zachris tillstukades ordentligt.