Han reste sig för att göra sitt återintåg, segertåget genom redaktionen, där han icke vågat intränga under sina sorgedagar.
Han skulle visa dem att han var den samme som förr, och hade de hört glunkas något, skulle de nu se att han var oböjd.
Som han öppnade dörren till polisreferentens rum, möttes han av en syn …
Främlingen, hans son, stod lutad över skrivbordet och bredvid syntes referenten med sin arm om dennes hals …
Zachris retirerade genast och rusade in till redaktören.
Lögnroth var vid sitt kalla humör, härdad och förhärdad i tidningslivets strider.
— Har du anställt en ung man här på byrån?
— Ja, han begärde plats som vaktmästare. Är ni släkt eftersom han bär ditt namn.
— Vaktmästare? Hur kan han då vara intim med vår kollega ***?
— Det rör mig inte, men *** är ju intim med alla unga män. De var på teatern igår tillsammans.