— Och det tillåter du?
— Kan jag förbjuda’t i dessa upplysta tider? Du har ju själv skrivit alla lasters försvar, och alla brotts.
Zachris kände sig klubbad. Det här var ohjälpligt, och det var det rysligaste han varit med om. Förvisso, han hade icke medhåll av ödet!
— Kan du icke avskeda honom, annars stannar jag icke.
Något dylikt måtte Lögnroth ha hemligen önskat ty han svarade:
— Näh, det kan jag inte. Och han säger sig vara din son, är det sant?
Intet svar följde. Lögnroth fortfor:
— Om så vore, är du generad se honom på en ringa plats. Du som är demokrat?
Intet svar.
— Men vill du icke nöja dig med att vara medarbetare, och trivs du inte, skall jag icke hindra dig att gå.