Född i ett kristet samhälle, har jag dock aldrig förnummit mig delaktig av försoningsverket. Kanske jag är av hednasläkt som de många vilka rasat mot kristendomen i våra dagar? Jag vet blott ett: att jag är förtvivlad, utan att dock känna samvetsagg.
Tiden hade till uppgift att rasera gamla former, jag var med och kände mig berättigad. Må nu grundläggare till det nya komma; sedan murare, och bygga nytt. Deras yrke har jag icke lärt på. — — — — —
(Här följde några rader strykningar.)
När tomheten och förtvivlan nått sin höjd, ville jag fylla tomrummet, men jag fann intet innehåll, det nya var icke utjäst och kunde icke tappas; och du vet ju hur nytt vin icke trives i gamla flaskor.
Jag såg alla jordens folk blandas, alla religioner smälta samman, gamla seder och sedelagar upplösas, uråldriga näringskällor sina, nya tagas upp; all forntids visdom grävdes fram. Det var en stor tid, släktet växte ut, men individer förgingos; en av dem var jag!
*
Hur man skall leva livet? frågar du. Vilka åsikter man skall ha, vilket parti man skall tillhöra, hur man skall ha sig, med ett ord? Det drar en lång tid för somliga innan de komma underfund med sig, och jag trodde slutligen mig ha funnit en ledtråd. För sitt land skall man arbeta utan att glömma det man är världsborgare; alltså icke urpatriot och icke smickrare. Den klass i vilken man är född skall man tjäna. Är du underklass passar dig illa att ävlas med aristokraterna, men är du diktare eller artist, skall du leva utanför klasser och stånd, utanför partier, dock bevara dina yrkesbröders intressen, sökande rättvisa, följande din genius. Som diktare har du rätt att leka med tankar, experimentera med ståndpunkter, pröva åsikter, men utan att binda dig vid något, ty frihet är skaldens livsluft. Därför icke stanna i någon skola eller riktning; ämnet du behandlar skall ge sin form, och de fria konsterna tåla inga lagar, utan äro sina egna lagstiftare …
Är du borgare, så var det grundligt, men glöm icke du är medborgare också. Stanna i din klass och ditt stånd, så blir du något helt, och akta dig för dilettantism. — — —
Om du skall gifta dig eller leva ogift! Gör vad som lyster dig, men tro icke sällheten eller olyckan beror därav. Undvik ej äktenskapet, men stanna icke i det, om det förnedrar dig. Bättre dock ett olyckligt äktenskap än intet. Man går igenom det, och kommer ut, mera erfaren än förut, och erfarenhet är kapital.
Glömskans frid över mitt stoft!