[Sid. 179], rad 4: 2:3 etc. Så uppl. 2. Uppl. 1: 2:2. Ekvationen skall illustrera föregående sats att den mindre förhåller sig till den större, som den större till det hela. Jfr även följande rader, där siffran 3 angives.
[Sid. 196], rad 17: diatrib. Uppl. 1: diatril.
[Sid. 234], rad 20: vaktlarnes tåg. Uppl. 1: vaktarnes. Jfr föregående rad: vaktelkungen.
[Sid. 240], rad. 19—20: apoteosen. Uppl. 1: apotesen.
[Sid. 249], rad 18: Lavoisier. Uppl. 1: Laovisier.
[Sid. 252], rad. 1—6: Zachris hade icke glada dagar efter sitt besök i redaktionen. Att han liksom fått avsked kom honom ej att glömma smärtan och skammen, som främlingens uppträdande framkallat. Han hade i alla fall burit detta barnet på sina armar, slösat sina första känslor som far, gjort uppoffringar, byggt en framtid. I uppl. 1 saknas den har spärrade negationen i andra meningen. Den fordras emellertid; utgångspunkten för föremålets reflektioner och handlingar i detta kapitel är just erinringen av smärtan och skammen som främlingen ingivit.
[Sid. 256], rad 32—[Sid. 257], rad 1: Han hatade dem som han hatat det sköna och goda. Så uppl. 2. Uppl. 1: dem som hatat etc., meningslöst.
[Sid. 259], rad 2: Och så vidare. Så uppl. 2. Uppl. 1: Också vidare.
[Sid. 262], rad. 3—4: hade ett underligt beslöjat uttryck över blickarne likt en sömngångares. Så uppl. 2. I uppl. 1 saknas ”uttryck”.
[Sid. 265], rad. 20—21: silvret i dess i vatten lösliga form. Uppl. 1: i vattenlösliga form.