Han överfölls av en darrning i hela kroppen, och dolde sig bakom vagnen för att skona barnen för återseendet. Men när han flyttat sig, fick han det andra fönstret i sikte. Och där stod — det rysligaste i människohamn han någonsin sett. Med rött hår, svullna ögon, och en mun såsom uppskuren med en rakkniv, läppar som alltid föreföllo blodiga och gav honom den föreställningen att hon sög blod. Denna kvinna hade en gång bekänt sin kärlek för honom, och när han tillbakavisat henne, hade hon kastat sitt hat över honom, och sin perversa inslagna kärlek på hans hustru. Därpå hade båda blodsugarne öppnat krig mot honom, och vampyren hade skiljt honom från hans barn. När han nu såg detta avskyvärda ansikte med dess grönvita färg som en drunknads, och tänkte på att hon, monstret, fick vara i samma rum som hans barn, vilka han icke fick träffa, och när han övervägde faran de små voro utsatta för, gick han helt lugnt över gatan, i det fasta beslutet att slå henne lytt med sin käpp, för att sedan inför domstol få sak och därigenom tillfälle att avlägsna henne, men med risk av några månaders fängelse.
I några steg var han uppför trappan, steg in utan att knacka.
Vampyren som sett honom och trodde han kom för att taga barnen med sig, låste dörren till barnens rum och ställde sig framför densamma i en teaterattityd. I nästa ögonblick syntes ett rött blodigt korstecken i hennes ansikte. Käppen, en spansk rotting, hade drabbat två slag snett över näsan, från öga till käke.
Damens anskri gjorde endast gott i själen på honom, ty det var en överflyttning av hans ändlösa smärta, en befrielse från eget lidande genom överföring, men när han hörde barnens uppskrik från andra sidan dörren, då flydde han som en mördare.
Nere på gatan blev han kav lugn, och erinrande sig mötet med Lögnroth, gick han direkt till redaktionslokalen, något vit i ansiktet, men med fasta steg.
Uppkommen i redaktionen mottogs han av Smartman, som såg tvetydig ut.
— Det har kommit smolk i mjölken, sade denne.
— Vad då?
— Får väl höra!
Lögnroth satt, emot förväntan, hög, sluten, likgiltig.