— Vad gick åt Lögnroth idag?
— Han var trött på ditt spring … och för övrigt tyckte han bara det var roligt se dig på redaktionen som du svurit aldrig besöka.
Nu förstod Falkenström, men han ville avvrida honom ett råd innan han gick:
— Tycker du jag skall gå till Hanna Paj?
— Jag s—r i Hanna Paj, gå vart f—n du vill.
— Skulle inte vi äta frukost tillsammans?
— Frukost? Den har jag ätit medan du badade!
— Men du lovade att följa mig till myndigheterna.
— Jag? Då var jag väl full! Ajö med dig, nu måste jag skriva. Ett råd ska du få: rör inte i den saken; ty »de där herrarna» råkar du i alla samhällslager, även där du intet tror. De utgöra ett frimureri och äro kosmopoliter. De äro hemma över hela världen, känna varann allihop, ha klubbar i Paris, London, Berlin och Wien. Rör inte vid dem, ty då blir du bojkottad. Hur du skall känna igen en — — — Jo, om du i ett sällskap tar opp ämnet, och uttrycker ditt ogillande, så svarar straxt den träffade med artikeln »småflickor». Det är uttytt, den som rört vid dem, beskylla de alltid för brott mot minderåriga. De ha ju beskyllt dig också, fastän hon var en fullvuxen piga, som hade affärer med gårdsdrängarna. — Hanna Paj kan du gärna söka; hon tycker om att beskydda, och om hon får binda dig med en tjänst, så gör hon det, för att få binda —
Audiensen var slut och Falkenström grep det sista halmstrået — Hanna Paj.