— Vad sa min vän Zachris?
— Din vän?
— Ja, vet du inte att vi alltid varit falska vänner … Nå, han tar damernas parti?
— De förfördelades! Du har slagit en kvinna!
— För det första, det var ingen kvinna, det var ett l—r!
— Emellertid söks du av polisen!
— Och Zachris som är intim vän med detektiven hjälper dem! Ja, han stod alltid på brottets och brottslingens sida, därför älskade han polisen. Han har nyss skrivit en roman till försvar för det ruskigaste brott som är begånget i Sverige. Stenkåhl och Björnson uttryckte sitt gillande, antingen därför att de behövde Zachris till några manövrer, eller därför att de kände hemliga sympatier med brottslingen. Fina pojkar! Emellertid: Ajö med dig! Nu går jag till polisen, och pliktar 30 kronor för blodvite, det var det ärligen värt. Måtte inte denna detalj skymma huvudfrågan, mina barns räddning från ett sodomithem!
— Från din smutsiga fantasi, menar du!
— Si där, den andra konstanten, som jag glömde nyss. Två konstanter röja bugern: småflickor och smutsig fantasi! Nu fick jag fatt dig.
Han gick hastigt ut, ner för trapporna och stod på gatan, icke vetande vart han skulle gå.