Han tummade mikroskopet och fortsatte:
— Emellertid, här är ett nytt mord i faggorna! Tilda K. har hittat på en falsk prins, vill bli prinsessa, men måste först göra av med sin nuvarande. Hon har begärt skilsmässa och anklagar sin man, för — köld, försummelse i äktenskapet och det där! Nu vet jag att det är hon som är kölden, och på hans manlighet har jag här full bevisning, här! Men denna bevisning kan icke läggas på domarbordet, alltså måste mannen dö. Vet du vem som är hennes försvarare?
— Zachris, förstås!
— Ja, denna brottets och lasternas försvarare …
— Han skjuter sig troligen.
— Varför gifter han inte om sig genast, med en ung flicka, mycket ung, och skaffar sig genast ett barn? Det är upprättelse, det är nobel hämnd.
— Ja, ser du, vår vän är icke född med rovtänder; han känner det som en plikt bli biten, att lida oförskylt, att gå under.
— Är han teosof?
— Nej! Men apropos, vet du att Max och Kilo studera teosofi och att de bo i ett slags kloster på Siklaön, som Max har ärvt av en faster.
— Kloster?