Hela hans första vaknande till lif ingick med klockklang, klämtning och tutning. Alla hans första tankar och förnimmelser voro ackompagnerade af begrafningsringningar, och hans första lefnadsår utminuterades med qvartslag. Det gjorde honom åtminstone icke glad, om det också icke gaf någon afgjord färg åt hans kommande nervlif. Men hvem vet! De första åren äro lika vigtiga som de nio månaderna före.


Vid fem år kom han i småbarnsskolan. Han kunde sina lexor och läste rent innantill. Kamraternas samlif tog bort enformigheten i hemmet, och umgänget med samåriga från andra samhällsklasser vidgade hans tankar, tog bort den monotona kritiken på syskon och föräldrar och gaf uppfostran. Långt efter, när han tänkte på denna tid, stodo endast två minnen qvar af betydelse. Det ena, som sedan väckte hans förvåning: att en sjuårs gosse uppgafs stå i könsforhållande till en jemnårig flicka. Hans könslif hade ännu icke vaknat, så att han ej visste hvarom fråga egentligen var; ordet som betecknade handlingen erinrade han. Fenomenet lär emellertid ej vara enastående efter hvad läkare relaterat i böckerna, och hans egna senare iakttagelser på bondens barn visade att uppgiften åtminstone var trolig.

Det andra var detta: en gosse hade på griffeltaflan ritat en gubbe och derunder skrifvit Gud, hvarför han straffades. Denna gosse, som redan kunde böner och läst katekes, hade sålunda icke förvärfvat några högre begrepp om det högsta väsendet än det, som uttrycktes genom den figur, föreställande Gud Fader, som var tryckt före Tio Guds bud i katekesen. Det rätta gudsbegreppet synes sålunda icke vara medfödt, och när det sålunda skall förvärfvas genom uppfostran borde icke regeringens lärobok ingifva så låga föreställningar som den om en gammal man, hvilken behöfde hvila sig efter sex dagars arbete.


Barndomsminnena utvisa alla huru som dels sinnena först vakna och absorbera de lifligaste intrycken, känslorna röras vid minsta flägt, huru senare iakttagelserna hufvudsakligen rigta sig på bjerta företeelser, sist på moraliska förhållanden, känsla af rätt och orätt, våld och barmhertighet.

Minnena ligga oordnade, vanskapligt tecknade såsom bilderna i taumatropen, men snurrar man på hjulet, så smälta de ihop och bilda en tafla, betydelselös eller betydelsefull, det beror på.

Han ser en dag stora granna bilder af kejsare och kungar i blåa och röda uniformer, som pigorna satt upp i barnkammaren. Han ser en annan som föreställer en byggning, som springer i luften och är full med turkar. Han hör någon läsa högt ur ett blad om huru man sköt med brinnande kulor på städer och byar borta i ett fjerran land och mins till och med detaljer, såsom att modern gråter när det läses om fattiga fiskare, som med barn måste ut ur sina brinnande kojor. Detta skall föreställa: kejsar Nikolaus och Napoleon den tredje, Sevastopols stormning och bombardemanget af Finska kusten.

Far är hemma en hel dag. Man ställer alla husets dricksglas på fönsterbrädena. Fyller glasen med skrifsand och sätter stearinljus uti. På qvällen tändas alla ljusen. Det är så varmt i rummen och så ljust. Och ljus i Klara skolhus och i kyrkan och i prestgården och det kommer musik ur kyrkan.

Hvad var det? Det var illuminationen vid kung Oskars tillfrisknande.