Han var för gammal att vara i nivå med barnet, och han var för ung att kunna stiga ner till barnet.
Men fadern, som lefvat upp genom sin förbindelse med en tjugofyraårig qvinna, vågade äfven opposition mot Johans lärda auktoriteter och ville stuka honom också på det området. De sutto efter afdukadt aftonbord, fadern med sina tre tidningar, Aftonbladet, Allehanda och Posttidningen, Johan med en skolbok. Gubben gjorde en paus.
— Hvad är det du läser? — frågade han.
— Filosofi!
Lång paus. Pojkarne kallade alltid logiken filosofien.
— Hvad är filosofi för slag, egentligen?
— Läran om tänkat.
— Hm! Ska man behöfva lära sig tänka! Får jag se på det der!
Han sköt upp glasögonen och läste.
— Tror du bönderna i riksdan (han var bondehatare, men nu behöfde han bönderna till argumenteringen), tror du bönderna i riksdan ha lärt filosofi? Det tror inte jag, men ändå slå de professorer på fingrarna, så det är lust åt det. Ni läser så mycket onödigt! — Och dermed var filosofien afskedad.