Många beredde sig att leda honom dit han icke visste. En bad för honom; det var en af drottningens tärnor, hvilka nu blixtsnabbt visade sig. Otto minndes henne svagt; det var Helena.
Hon ställde sina böner icke till drottningen utan till de smyckade, ty hon förstod att, oaktadt drottningen kunde befalla öfver deras lif, de dock nu hade makt öfver hennes handling. Men då de voro obevekliga, smög sig Helena sakta bort och försvann lik en skugga.
Liksom förd på sakta vågor, kom Otto nu till ett annat rum. De smyckade lemnade honom der åt en hop vålnader, och sade, i det de försvunno: nu blir du en af dem. Minnet af drottningen var så lifligt i hans själ, att han icke hade tid öfrig för fruktan. Dock vill han veta, i hvad sällskap han kommit och han frågade: — hvilka ären j.
En förde ordet för dem alla och sade:
— Vi äro sådana, som efter en missförstådd eller illa belönt kärlek gå omkring på jorden och spöka. Några af oss …. du ser dem der …. fäst dig vid deras galna åtbörder …. de ha förlorat sina hjertan och sitt förstånd …. de äro äfven, som du ser, utan hufvuden. För denna andra trupp, dem, som stå der med så hård och obeveklig min, har hjertat tappats, men hufvudet sitter ändå qvar. Vi, bland hvilka du står, vi ha inte förlorat vårt förstånd icke heller hjertat; men vårt hjerta är det egentligen inte mycket värdt med; det är så söndersargadt och odugligt och delar äro äfven förlorade.
— Och dertill var allt drottningen skuld — frågade Otto.
— Det sköna på jorden, ja. Det stiger mest fram i gestalt af qvinna för oss män, ty vi förstå det då lättare. Men än i en form, än i annan. Vår drottning var icke den du tillbad; och nästan hvar och en af oss ägde sin skilda drottning.
— Hvarföre kom jag hit förrän de der smyckade personerna?
— Smyckade säger du om dem och du märkte icke att du sjelf var smyckad, med hoppets och kärlekens smycken, alldeles liksom de. Hvarföre du kom hit förrän de? Förmodligen emedan du bättre förstod skönhet än de, åtminstone tidigare fattade den.
— Men då drottningen älskade mig, hvi öfvergaf hon mig! Eller älskade hon mig icke?