— Mamsell Värn frågar mig med en sådan min, som om ni önskade att sjukdomen vore farlig.
— Ack, var så god och dölj för mig icke det minsta. Jag ber herr doktorn derom så vackert.
— Nå, det må så vara då. Er sjukdom är farlig.
— Säg mig att den är mycket, mycket farlig!
— Ni är en ovanlig patient? Ni tvingar mig att säga sanningen. Er sjukdom är mycket, mycket farlig.
— Det är väl lungsot, är det icke så?
— Ja, det är lungsot. Ni småler.
— Är det icke sannt, att lungsot är obotlig!
— Ja, då den är längre avancerad. Har mamsell Värn efter det sist föreskrifna medlet hostat blod?
— Åja, det har jag. I dag på morgonen hade jag till och med blodstörtning, som gjorde att jag först blef mycket matt. Så säg mig nu, goda, bästa doktor, att min sjukdom är obotlig.