ANDRA BOKEN.
Åbo d. 16 Jan.
Hvad mitt rum förefaller mig ovanligt. Så var det icke förr. Märkvärdigt ändå, att allt förändrat färg, i det yttre, sedan min själ förändrat färg, i det inre!
Menniskorna fira marknad som bäst. Hvar och en tror sig ha något vigtigt att uträtta. Så har äfven jag förr trott mig ha vid marknader. Nu tycker jag min närvaro derute är mindre nödig.
„Här sitter jag ensam, ensam med den frånvarande till sällskap.“
Huru mycket ljuft hade jag icke att uppteckna, så mycket, att ... jag allsicke hunne uppteckna så mycket. Någonting måste jag väl ändå uppteckna. Det blir naturligtvis om Josef.
Josef är den sol, omkring hvilken Celias stjerna vänder sig. Jag är ett blad i hans lefnads bok.
Huru sade Josef Felixdagen?
— Förlåt mig, Celia, gårdagens ord. De voro sagda i ögonblickets ingifvelse, utan beräkning.
Jag minnes dem icke mera — svarade jag, men kände, huru högt jag rodnade öfver denna osanning.