Så kom den då — upplösningen. Historien har fått sitt slut, min nyfikenhet är stillad. Min skygga, finkänsliga kärlek är död. Är det afsmak eller vänskap, som skall växa upp på dess graf? Det vet jag icke. Det beror på, hur mycken själsadel, han har kvar.
Jag känner en dof saknad, en tomhet, nästan en skam. Men det är icke öfver mig själf, jag blygs — det är öfver honom. Samma ofinhet hos honom som hos de andra; själslifvet bryr han sig icke om, blott han får kroppen. Att vara älskad på det sättet, är vidrigt; för mig åtminstone. Är min vänskap, min tillgifvenhet, min aktning rakt ingenting? Åh, detta afsky värda, att icke få vara människa, endast kvinna, kvinna, kvinna! En stundens njutning och ingenting mer. Hvilken förnedring! Och så kastas bort som skalet kring en apelsin.
— Säg bara nej eller ja.
Att se in i detta ansikte, som blifvit mig så kärt, luta sig mot denna axel i smärtfylld sorg och veta, att all denna tillbedjande ömhet skall vara intet för honom i samma stund, jag sagt mitt nej!
Det var icke afslaget, som var tungt; jag kände icke ett ögonblicks frestelse. Men det är tungt att se allt det bästa och finaste i sin varelse mätas i värde med några famntag; det är hårdt att se det djupa, skiftande, varma, som gömmer sig innerst inne i en människosjäl, kastas tillbaka, därför att man icke vill ge bort det fattiga skalet.
Detta »du», som jag törstat efter, smekte mig som en svag musik, hans ögon tindrade mot mig, och han höll mig så fast, som om jag aldrig, aldrig mer skulle få gå. Skyggheten oss emellan var försvunnen och äfven jag sade »du», för första gång. Det var som om det personliga förtroendet börjat spira: Jag kände det, som skulle jag kunna lära mig att tala så småningom.
Då kom frågan: hviskad så tyst, så fint, så kärleksfullt.
Och jag visste: ett ja skulle vara att kastas bort med förakt om några dagar; ett nej skulle vara att se honom draga sig tillbaka med köld.
Jag dröjde. Åh blott ett ögonblick ännu af vänlighet, ett ögonblick af hvila blott, så ville jag gå — gå ut i min ödemark igen.
— Du vill icke?