Jag kunde hvarken tala eller tänka.
Vi sutto helt nära hvarandra, främmande af allt det, som kommit emellan oss.
— Jag har något att bedja er om.
— Hvad då?
— Säg att jag skall gå.
— Hvarför skulle jag säga det?
— För då gör jag det.
— Hvarför skulle ni gå?
— Jag vill gå, men jag kan icke, om ni icke säger det.
— Nå, så gå då!