Jag undrar, om han blifvit trött på bekantskapen med mig nu?
Hvad jag är lugn i kväll!
Detta är goda tecken. Ja. Håller han mig icke själf kvar, så glider jag undan, om jag blott får nya omgifningar, nya människor. Jag har, som han säger, lätt för att glömma.
* * * * *
Nu är klockan half nio. Ännu ingen! Han kommer bestämdt icke. Kan han vara ond på mig? Eller fann han mig bara tråkig sist?
* * * * *
Klockan är öfver nio. Han kommer således icke. Detta är ren ovänlighet. Jag var således endast en försökskanin. Han var nyfiken på mig. Och nu tror han mig vara uttömd.
Detta är förödmjukande. Nu skulle jag vilja vara borta, när han kommer härnäst. Jag skulle vilja visa honom, att jag kan använda mina aftnar bättre än till att sitta här instängd och vänta förgäfves.
I kväll är det redan mera af sårad stolthet än af smärta. Bravo! Jag kan således ännu botas.
Jag har varit för tillmötesgående. Är han verkligen så liten, att han icke tål vid en kvinnas ödmjukhet!