I dag har jag fått löfte om fribiljetter, nu kan jag gå på teatrarna utan kostnad, nu kan jag skaffa honom en lång näsa så ofta jag vill.
Jag hade väntat honom så säkert i kväll. Jag hade gjort den allra omsorgsfullaste toalett, jag tar mig ännu bättre ut än förra gången, han var här. Och så kommer han icke! Det harmar mig.
Det är sårad stolthet mera än något annat. Det är tråkigt att sitta mol ensam, men honom saknar jag icke särskildt. Jag har icke längtat efter hans smekningar; när de äro tomma och endast gälla kvinnan, bryr jag mig icke om dem. Jag ville komma honom nära som både människa och kvinna. Jag bryr mig icke om att bli smekt för en kort tid och sedan kastad undan. Tack! Då skall jag hellre med min stora, starka hand skjuta honom undan och säga: — Gå, min herre, ni är ingenting för mig. Jag hör icke till de kvinnor, som låta leda sig efter en triumfvagn!
Det är tomt i kväll. Jag kunde ha varit på teatern. Han har låtit mig sitta här ensam och vänta förgäfves. Det reser sig till uppror inom mig. Jag beundrar honom i hans diktning, men som människa vill jag icke ödmjuka mig för honom. Kampen mellan oss har varit hård, och det fanns ett ögonblick, då jag vred mig i sanden med hans knä pressadt mot mitt bröst, men han begagnade icke tillfället, han har låtit mig få rådrum, och jag har rest mig. Nu är utgången åter oviss.
Nu, Ivar Mörcke, har ni förlorat lika mycket, som ni vunnit, och jag ämnar icke lämna kampplatsen förr än striden är afgjord. Ni eller jag!
Eller också en försoning, en trygg, öppen sammanslutning. Vänskap — tillgifvenhet — och framför allt förtroende.
Jag vill icke spela komedi och visa mig vänligare, än mina känslor. Jag vill icke af fruktan för ovänlighet underkasta mig smekningar, som äro mig hart när obehagliga.
Vinn mig, om du kan! Vinn mig, om du anser det mödan värdt! Inga konventionella hinder ligga dig i vägen. Och om du är den kvinnotjusare, du tror dig vara, bör det bli dig lätt att draga till dig en kvinna, som formligen längtar efter att få älska och bli älskad.
Det tjänar till ingenting, att han kommer med ursäkter för sitt uteblifvande. Han hade alltid kunnat få tid att skicka mig ett kort. Sådant fick han alltid tid med förut.
Akta dig nu, så att icke febern griper dig igen. När ovissheten kommer med i spelet, blir faran större. Se till, att du kan behålla ditt öfvertag — att du ej söker vinna honom. Vill han ej vinna dig och sätta in någon kraft på att göra det, så gå din väg. Din nyfikenhet är tillfredsställd. Du vet hur det känns att vara föremål för hans lidelsefulla kyssar, du vet, att också den finaste smekning icke är så mycket värd, som den tillgivenhet, hvilken ger af sitt inre lif och icke tänker endast på könet utan på själfva människan.