— Hvilken ovanlig tid ni kommer på!
Ja, han var bjuden på middag, men eftersom han icke träffat mig i går, hade han velat titta upp ett ögonblick.
— När får jag då se er härnäst?
Torsdag var han bortbjuden. Fredag var han också bortbjuden.
— Jaså. Då går jag på teatern i kväll, i morgon och i öfvermorgon.
— Kan det vara något nöje?
— Alltid bättre än att sitta ensam hemma.
Men hvad det där röda klädde mig!
Prat!
Ja, icke menade han just, att tyget var vackert, men — ja — (parentesen sade resten).