Och vi båda skola ha ett vänligt minne mer; blekt som en tearos, men utan taggar.
Och jag skall ha duktiga, starka arbeten att glädjas åt, rödkindade barnungar att tumla i gräset.
Det som sofver under tufvan där, var mindre än en dröm. Sof, sof! … kärt för mitt minne. Sof, sof! … ostördt af stormar.
Den gudarna älska dör ung. Icke skall man sörja för det.
Glädjas skall man!
Jag är glad i stillhet.
Tack för hvad du varit för mig. Det var mer än jag kunnat begära. Lägg din hand i min, och vi skola tillsammans se hur det dör; leende mot hvarandra.
Ro säger du. Som en sommarkväll sjunker den öfver mitt sinne. Jämvikt — jämnmått skall jag finna i mitt arbete. Och det som har varit, skall ha mognat mig.
Skall du möta mig en gång och se, att jag blifvit en konstnär? Kanske.
* * * * *