— Hm! Är du hungrig?
— Åh-ja. Det kom fram litet tveksamt.
— Naturligtvis, menar du. Här har du då. Doktorn satte hastigt, som om han skämts däröver, litet skåpmat på bordet.
— Tack, snälla herrn!
Gossens ögon tindrade, men han tordes tydligen inte röra det framsatta.
— Nå, vad krusar du för? Skall man kanske servera dig?
Doktorn lagade under tiden verkligen i ordning en smörgås och sköt fram den till pojken.
— Ska' jag hjälpa dig att äta den också, kanske?
— Nej, tack, snälla herrn. Den hungrige gossen knäppte först samman sina händer och grep sedan verket an, medan den gamle ungkarlen betraktade honom med en min, som skulle föreställa bister, men som på det hela taget var ganska godmodig.
— Där har du en till. Doktorn bredde på en ny skiva. — Nå, går det inte i dig, din stackare? tillade han, då gossen tycktes tveka.