— Jo, men — — —
— Men vad?
— Kunde jag inte få gömma den till Björn?
— Ät du, det kan nog bli över åt hundkräket också.
— Tack, snälla herrn!
Gossen tog nu glatt itu med den andra smörgåsen.
— Vad ser du efter? frågade doktorn, ty hans lilla gästs ögon vände sig oupphörligt åt fönstret.
— Åh, där är en så'n vacker julgran mitt emot, svarade denne något blygt — I fjor hade vi också julljus, ett väldigt grannt ett, med röda och blå pappersremsor. Då levde mamma. Han suckade litet.
— Och hon är död nu?
— Ja, hon är i himmelen.