— Himmelen? Vad vet du om den? Doktorn skrattade en smula kort.
— Åh, mycket! Mamma talade jämt om den och om änglarna och Gud. Hon sade, att om man ber Gud rik[Pg 75][Pg 76] tigt om hjälp, när man behöver den, så hjälper han också. Och det är nog sant. Jag bad så mycket, när jag satt i trappan och inte kunde röra mig, och så kom herrn.
DU KUNDE FÖRSÖKA SOVA I STÄLLET.
Doktorn rynkade ihop ögonbrynen. — Tror du inte, att Gud har annat att göra än hjälpa dumma ungar som du?
— Gud hjälper alla människor. Vet inte herrn det? Gossen såg upp med ett par ögon, som uttryckte djup förvåning över en sådan okunnighet.
— Nå, ja visst, det förstås, nog vet jag väl det — — —
— Hör du, vill du ha en smörgås till?
— Nej tack, jag skall väl gå nu.
