005:003 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning. 005:004 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning. 005:005 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
005:006 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp; 005:007 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
005:008 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak, 005:009 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna, 005:010 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna, 005:011 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
005:012 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft; 005:013 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag: 005:014 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
005:015 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand. 005:016 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
005:017 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta. 005:018 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer. 005:019 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
005:020 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld. 005:021 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
005:022 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan; 005:023 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred. 005:024 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
005:025 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter. 005:026 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
005:027 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.