009:025 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka; 009:026 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.
009:027 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad, 009:028 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.
009:029 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda? 009:030 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt, 009:031 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.
009:032 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra; 009:033 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.
009:034 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig; 009:035 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
010:001 Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.
010:002 Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig. 010:003 Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?
010:004 Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se? 010:005 Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider, 010:006 eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd, 010:007 du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?
010:008 Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig! 010:009 Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!
010:010 Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna. 010:011 Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman. 010:012 Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.