010:013 Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet: 010:014 om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.
010:015 Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.
010:016 Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig. 010:017 Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.
010:018 Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig, 010:019 hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.
010:020 Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje, 010:021 innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land, 010:022 till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.
011:001 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
011:002 Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt? 011:003 Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas? 011:004 Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
011:005 Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig, 011:006 om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
011:007 Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet? 011:008 Hög såsom himmelen är den—vad kan du göra? djupare än dödsriket—vad kan du förstå? 011:009 Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
011:010 När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom? 011:011 Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter. 011:012 Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.