016:011 Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer. 016:012 Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor.
Han satte mig upp till ett mål för sina skott; 016:013 från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden. 016:014 Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
016:015 Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn, 016:016 Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad. 016:017 Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
016:018 Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas. 016:019 Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
016:020 Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud, 016:021 Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa. 016:022 Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
017:001 Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott. 017:002 Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
017:003 Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag? 017:004 Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera. 017:005 Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
017:006 Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag. 017:007 Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
017:008 De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse. 017:009 Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer. 017:010 Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
017:011 Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär. 017:012 Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.