021:019 »Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det. 021:020 Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka. 021:021 Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
021:022 »Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
021:023 Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro; 021:024 hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft. 021:025 Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka. 021:026 Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
021:027 Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig. 021:028 I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
021:029 Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd: 021:030 att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag? 021:031 Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
021:032 Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen. 021:033 Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
021:034 Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
022:001 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
022:002 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig? 022:003 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
022:004 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms? 022:005 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände? 022:006 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder. 022:007 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.