024:013 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar. 024:014 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like. 024:015 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
024:016 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av. 024:017 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
024:018 »Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg. 024:019 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. 024:020 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av. 024:021 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
024:022 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet; 024:023 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar. 024:024 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort. 024:025 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
025:001 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
025:002 Hos honom är väldighet och förskräckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars höjd. 025:003 Vem finnes, som förmår räkna hans skaror? Och vem överstrålas ej av hans ljus?
025:004 Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren? 025:005 Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon; 025:006 huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!
026:001 Därefter tog Job till orda och sade:
026:002 Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm! 026:003 Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen! 026:004 Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
026:005 Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri. 026:006 Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.