026:007 Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet. 026:008 Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan. 026:009 Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar. 026:010 En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
026:011 Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst. 026:012 Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab. 026:013 Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
026:014 Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
027:001 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
027:002 Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse: 027:003 aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa, 027:004 aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
027:005 Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig. 027:006 Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
027:007 Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig. 027:008 Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud? 027:009 Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom? 027:010 Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
027:011 Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja. 027:012 Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
027:013 Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
027:014 Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med. 027:015 De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.