028:015 Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde. 028:016 Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir.
028:017 Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder. 028:018 Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor. 028:019 Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld.
028:020 Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning? 028:021 Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold; 028:022 avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.»
028:023 Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning. 028:024 Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han.
028:025 När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått, 028:026 när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle, 028:027 då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne.
028:028 Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.»
029:001 Åter hov Job upp sin röst och kvad:
029:002 Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd, 029:003 då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
029:004 Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda, 029:005 då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig, 029:006 då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
029:007 När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget, 029:008 då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående. 029:009 Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen; 029:010 furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.