037:021 Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan. 037:022 I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät; 037:023 den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet. 037:024 Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka—dem alla aktar han ej på.
038:001 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
038:002 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt? 038:003 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
038:004 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. 038:005 Vem har fastställt hennes mått—du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne? 038:006 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten, 038:007 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
038:008 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet, 038:009 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda, 038:010 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför, 038:011 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
038:012 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats, 038:013 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån? 038:014 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud; 038:015 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
038:016 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten? 038:017 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar? 038:018 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
038:019 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning, 038:020 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus? 038:021 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
038:022 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem 038:023 —de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag? 038:024 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
038:025 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle, 038:026 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes, 038:027 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?