038:028 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar? 038:029 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost? 038:030 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
038:031 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band? 038:032 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar? 038:033 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
038:034 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig? 038:035 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
038:036 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften? 038:037 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem, 038:038 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
039:001 Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, 039:002 när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret? 039:003 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
039:004 Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva? 039:005 Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
039:006 De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan. 039:007 Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
039:008 Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band? 039:009 Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning. 039:010 Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop. 039:011 Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
039:012 Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba? 039:013 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna? 039:014 Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt? 039:015 Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
039:016 Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar? 039:017 Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden. 039:018 Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder. 039:019 Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej. 039:020 Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd. 039:021 Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.